en kort liten stund...

Idag skulle min mamma blivit 48 år, när jag berättade för Anton att hans mormor skulle fyllt år idag sa han:

-vi kan kasta upp ett rep till himlen så kan mormor klättra ner så kan vi ge henne en present och sedan kan hon klättra upp igen.

Tänk vad de små liven kan tänka, mitt hjärta fylls av sådan kärlek till denna lille pojke jag blir berörd över att hans sätt att tänka och framföra sin tanke. Samtidigt som en tår rinner från min kind önskar jag så att de hade varit möjligt att mamma hade kunnat hälsa på en kort liten stund här på jorden. Men jag vet att hon har det bättre där hon är.

Anton har aldrig träffat sin mormor men vi pratar ofta om henne och kollar på bilder på henne. Jag vill att han ska veta hur hans mormor såg ut och hur hon var. Jag har ett kort på min mamma i sovrummet där hon utstrålar sådan kärlek i blicken en vacker bild på min vackra mamma.

"Mamma du är älskad och saknad en dag kommer vi träffas igen"