Idag fick min pappas hund Baloo avlidas pga att hans njurar hade slutat fungera, han blev tio år gammal. Det känns så tråkigt, han var som en familjemedlem för oss. Anton tyckte mycket om honom, det kommer bli konstigt för Anton nästa gång vi åker till pappa då Baloo inte längre finns där. Baloo var en väldigt snäll och fin hund, gjorde inte mycket väsen av sig. Tänk att man kan få så starka band till ett djur.
2 kommentarer:
Åh, va tråkigt. Pappa kan fortfarande prata om de veckorna som vi "passade" honom och frågar ibland om jag har hört ngt om honom... Han var verkligen fin. Ta hand om er!! K R A M // elin w.
Hej Johanna!
Vad sorgligt att höra att Baloo inte finns längre. Kommer ihåg när dina föräldrar skaffade honom, du tyckte det va lite läskigt då. Men de ändrades fort=) Dom blir verkligen som familjemedlemmar och det bli ett stort hål efter dem. Vi avlivade mamma och pappas gamla katt för ett par veckor sedan. Det är otroligt tomt utan honom. Det är så svårt att förstå. Man vänjer sig väl med tiden men det tar sin tid. Hoppas allt är bra med er annars! Kramar / Maria
Skicka en kommentar